Jag tror att i den åldern jag är nu är man som mest förvirrad och allting är helt totalt körigt i huvudet, generellt sätt för alla människor i alla fall. För mig började det i sista året i gymnasiet, att det körde ihop sig med allt jag ville i framtiden, tror att det är väldigt vanligt. Alla har vi upplevt att man hade enorm beslutsångest för att välja gymnasium för att sen inse några år framåt att det var totalt ovärt att ens fundera när det inte ens typ spelar någon roll? Men det är ju såklart ett ännu större kliv upp i vuxenvärlden och ur skolan. Jag har kompisar som jobbar och jag har kompisar som pluggar. Och sen har vi mig som inte vet alls vad jag vill göra. 

Jag har väldigt många olika saker jag vill, men varför känner jag att jag måste sålla bort vissa drömmar och så jag har för att ekonomin kanske stoppar eller att jag känner att jag inte har tid? Är inte det lite lustigt.. En vanlig dag i Fridas huvud brukar ofta bestå av att jag tänker hur jag ska spara pengar, jag menar finns det inget annat roligt att tänka på än pengar haha. Sen drömmar och saker jag vill nå och uppfylla. Brukar oftast va att ena dagen känner jag "nej jag vill inte plugga alls för jag vill starta företag", andra dagen vill jag bli ett yrke och den tredje dagen ett helt annat. Det gör att det totalt kör ihop sig i huvudet på mig. Jag övertänker allt! Sen det här med att jag är så fast beslutsam om att jag ska köpa häst inom ett år, det är något jag vill varje dag men jag tänker alltid att hur ska jag ta mig dit jag vill, vad kommer andra säga om mitt val av häst, och vad händer om jag bara vill ta en helt annan väg och göra något helt annat? Nu har jag väldigt svårt att tro att jag skulle ge upp ridningen för något men ni fattar. 

Ändå så tänker jag också att det här är lite charmen med livet, det går upp och ner och svänger hit och det. Det enda jag försöker göra är att sitta still i båten och lita på att den tar mig i land typ, men fortfarande har jag inget land i sikte. Har bara väldigt svårt att bestämma vad jag ska göra, vad jag vill, hur jag ska få till allt. Det är en enda röra i mitt huvud och jag börja ärligt talat få totalt panik för att jag inte har någonting klart och inte vet någonting medan det känns som att alla har bestämt sig och är helt lugna. Stormen i min skalle är värre än någonsin och det är riktigt oklart. Sen kommer jag säkert kolla tillbaka om några år, som jag gjorde i gymnasiet, och tänka "varför oroade jag mig ens när jag till slut landade och att allt löste sig". Nej usch för beslut och jag hoppas verkligen att det blir lättare att tänka snart! Vet inte riktigt vad jag ville komma med det här inlägget för det blev väldigt flummigt, men jag ville väl bara lufta mig lite. Någon annan med en tornado i huvudet? 

Puss 

/Frida