I söndags var jag och Lapras ut och tävlade igen efter ett långt uppehåll. Senaste gången vi åkte ut och tävlade var förra hösten (?!) så det var verkligen längesen. Egentligen skulle vi ha åkt ut för tre veckor sedan också, men en dag när jag kom in till Lapras var han väldigt svullen och rinnig i ögonen och det visade sig att han hade en ögoninfektion och var tvungen att gå på metacam som det är karenstid på. Supertråkigt eftersom att vi vanligtvis bara kommer ut 2-3 gånger per termin och nu blev det bara en gång, men nog om det.

 

Inför den här tävlingen hade jag verkligen inga förväntningar. Lapras har knappt varit ridbar senaste tre veckorna då han kickat, surat ihop sig, vägrat gå fram och betett sig väldigt konstigt med de flesta som har ridit honom, inklusive mig. Jag har liksom inte kunnat rida ordentligt förens kanske sista kvarten. Jag har varit väldigt orolig och trott att det har varit något fel på honom eftersom att han har betett sig så, men det har visat sig att han troligtvis har haft en låsning eller något liknande som gjort att arbetet har tagit emot. Därför var min plan egentligen att stryka mig, men ridlärarna trodde att han skulle tycka att det var kul att åka.

 

Det gick hursomhelst jättebra vilket var en enorm lättnad! Vi fick inte de roligaste procenten, 59%, men känslan var jättebra, lastningen fungerade utan problem, han skötte sig på själva tävlingsplatsen och han var helt somvanligt när jag red fram trots att det spöregnade och dansade runt massa spända privathästar. På banan skötte han sig också exemplariskt, han tittade en gång när de öppnade sargväggen för att hämta protokollen annars var det ingenting att titta på. Han kändes verkligen så himla fin och därför kändes 59% så himla snålt. Men hon var väldigt hård och det var inte många som red på över 60%. Vi hamnade två platser (?) utanför placering, somvanligt. Det händer i stort sätt alltid att vi ligger på placering till de sista ryttarna som petar ned oss. Men trots det så var jag jättenöjd med honom, det var skönt att känna att han tyckte att det var roligt igen.

 

Världens största tack till pappa och Frida som åkte med och hjälpte till!